You'll always be my hero, even though you've lost your mind
Jag och min mor åkte till morfar igår för att ta med honom ut på en tur. Efter ett par olika försök så blev det varsin glass i minneslunden där mormor, hennes bror och hennes syster ligger. Det var fint, många fina påskliljor och min älskade mamma. Men finast var morfar. Det är sällan jag träffar honom men när jag väl gör det minns jag när jag var yngre. Jag träffade både honom och mormor mycket men det var alltid morfar som var min favorit. Jag kan inte riktigt förklara varför eller hur men...han är som jag på många sätt och vi hade alltid roligt ihop. Pratade om allt.
Nu har demensen tagit en del av honom men pratar man om förr så är han sig precis lik. Älskade älskade morfar, jag kommer tillbaka och hälsar på om ett tag igen.
Kommentarer
Cecilia
Demens är så himla jobbigt på många sätt, men ofta finns personen kvar ändå. Man får försöka njuta av det, och det låter det som att du kan:) Härligt!
Trackback
