Han fick nog helt enkelt
Jag berättar lite snabbt om händelsen på sjukhuset när Rob fick det där svarta i blicken och bestämde sig för att enough is enough. Inte för att det på något sätt är roligt eller underhållande utan för att visa på tydliga brister hos...ja, kanske sjukvården, kanske specifika personer, kanske på empati och moral.
Sen herrns olycka för tre år sedan då han krockade har han haft problem med sin högerhand. Han kan använda den men "den blir trött", han har inte samma styrka och han har ibland svårt att greppa vissa saker. Vi har förståt att det kanske inte går att göra så mycket åt, det säger de flesta. Ingen träning gör att handen blir bättre. Vad Rob vill är att få reda på vad som hänt med handen, vad är felet och kan han på något sätt göra någonting som kanske någon gång i framtiden skulle kunna få hans hand att bli om så bara en smula bättre.
Jag tror han har varit hos säkert 10 olika specialister, teraputer och läkare. Alla skickar honom vidare. Remiss hit och remiss dit. Väntetid i månader.
Fine.
Idag var det återigen dags att besöka sjukhuset för att få träffa en av dem.
Läkarn läste hans journal, gjorde några små testerpå hans hand (såg då att resultatet för högerhanden var sämre än vänsterhanden) och sen tittade han på Rob och säger:
- Det är inte så allvarligt. Jag tror bara det sitter i ditt huvud.
- Ursäkta, vad sa du? (SAY FAKKIN WHAT, ville han nog säga)
- Ja, det är nog inget fel med din hand, det sitter bara i ditt huvud.
....
- Dra åt helvete!!!
På det sättet avslutas diskussionen och Rob störtade som en Tsunamivåg ut från undersökningsrummet och har bestämt sig för att aldrig mer sätta sin fot där.
Vad tycker ni?
Jag blev chockad. Här handlar det inte om sjukskrivning, det handlar inte om att snika åt sig några pengar som skattebetalarna (vi själva givetvis) har cashat in till staten och det handlar inte om att vara lat och vilja bli sjukpensionär. Det handlar om att få veta vad som är fel. Läkare är inga trollkarlar och det kan heller inte röntga handen med sin blick men man behöver inte förolämpa människor i sin närhet som redan befinner sig i position underdog.
Jag skiter i om han hade jobbat 24 timmar i streck eller om han inte fått äta sin lunch, om man inte på ett proffesionellt sätt kan utöva sitt yrke så får man gå hem. Helt seriöst.
Vad tycker ni till exempel om att jag som konstruktör skickar en "ritning" till min kund som jag ritat med kritor, på grönt papper, en stor sol har jag ritat. Känns det nice? Eller du, som är soc.tant hade gett en klient 4,50:- i månatligt stöd och sagt till de att köpa sig ett liv. Nice? Eller kanske hon som sitter på Ericsson, om hon hade stoppat in små russin istället för chip i boxarna. Fair?
Det blev visst ett väldigt långt inlägg och inte en kortfattad historia som jag tänkt mig men det var det värt. Hoppas ni har orkat läsa för det hade nog inte jag.
Sen herrns olycka för tre år sedan då han krockade har han haft problem med sin högerhand. Han kan använda den men "den blir trött", han har inte samma styrka och han har ibland svårt att greppa vissa saker. Vi har förståt att det kanske inte går att göra så mycket åt, det säger de flesta. Ingen träning gör att handen blir bättre. Vad Rob vill är att få reda på vad som hänt med handen, vad är felet och kan han på något sätt göra någonting som kanske någon gång i framtiden skulle kunna få hans hand att bli om så bara en smula bättre.
Jag tror han har varit hos säkert 10 olika specialister, teraputer och läkare. Alla skickar honom vidare. Remiss hit och remiss dit. Väntetid i månader.
Fine.
Idag var det återigen dags att besöka sjukhuset för att få träffa en av dem.
Läkarn läste hans journal, gjorde några små testerpå hans hand (såg då att resultatet för högerhanden var sämre än vänsterhanden) och sen tittade han på Rob och säger:
- Det är inte så allvarligt. Jag tror bara det sitter i ditt huvud.
- Ursäkta, vad sa du? (SAY FAKKIN WHAT, ville han nog säga)
- Ja, det är nog inget fel med din hand, det sitter bara i ditt huvud.
....
- Dra åt helvete!!!
På det sättet avslutas diskussionen och Rob störtade som en Tsunamivåg ut från undersökningsrummet och har bestämt sig för att aldrig mer sätta sin fot där.
Vad tycker ni?
Jag blev chockad. Här handlar det inte om sjukskrivning, det handlar inte om att snika åt sig några pengar som skattebetalarna (vi själva givetvis) har cashat in till staten och det handlar inte om att vara lat och vilja bli sjukpensionär. Det handlar om att få veta vad som är fel. Läkare är inga trollkarlar och det kan heller inte röntga handen med sin blick men man behöver inte förolämpa människor i sin närhet som redan befinner sig i position underdog.
Jag skiter i om han hade jobbat 24 timmar i streck eller om han inte fått äta sin lunch, om man inte på ett proffesionellt sätt kan utöva sitt yrke så får man gå hem. Helt seriöst.
Vad tycker ni till exempel om att jag som konstruktör skickar en "ritning" till min kund som jag ritat med kritor, på grönt papper, en stor sol har jag ritat. Känns det nice? Eller du, som är soc.tant hade gett en klient 4,50:- i månatligt stöd och sagt till de att köpa sig ett liv. Nice? Eller kanske hon som sitter på Ericsson, om hon hade stoppat in små russin istället för chip i boxarna. Fair?
Det blev visst ett väldigt långt inlägg och inte en kortfattad historia som jag tänkt mig men det var det värt. Hoppas ni har orkat läsa för det hade nog inte jag.
Kommentarer
Cecilia
Det finns MÅNGA usla läkare där ute i världen. Och jag avskyr dem alla. Som patient är man utsatt och sårbar, och man söker SVAR på sina FRÅGOR, hos så kallade professionella individer som har pluggat till sitt yrke i minst SJU ÅR. Och så säger de något så urbota förolämpande och idiotiskt!!
Jag håller med Rob. Hans reaktion var berättigad. Och jag antar att läkaren är tämligen ointresserad av sitt arbete, efetrsom han lät undersökningen stanna vid ett antal små "basic" tester.
Trackback
