Lugnt och trist men laddar för stress
Tisdag var det ja. Tråkigt men nödvändigt för att det ska kunna bli onsdag och sen helg.
Inte mycket på jobbet att fixa med men när jag väl sätter mig på den däringa bussen i eftermiddag då får ingenting gå snett.
Jag ska sitta längst fram och pusha på busschauffören, SNABBARE SNABBARE!, och väl vid min hållplats ska jag kasta mig upp på cykeln utan att trilla och slå i musbenet i någon stång. Trampa toktrampet hem. Hälsa i en minut på galet lycklig hund och en minut på sambo. Är jag svettig så får jag spendera högst 30 sekunder med att byta kläder och tvätta av mig. En omöjlighet om jag inte drar ner på hundklappandet då vill säga...
Och så ner till stan för att möta upp J. Då kan jag äntligen pusta ut en stund i Stadsparken med henne och hennes små guldkorn till barn! Jag längtar!
Dito hjärtat!
När jag planerar sådär tajt brukar bussen ofelbart få punktering. Hoppas att det gick som du hade tänkt dig!:)
