Förbannat löjligt (ej för personer med långa tår)
(om du känner att du lätt tar saker personligt, dina tår sticker fram lite för långt vilket gör de lätta att trampa på så kanske du inte borde läsa detta inlägg)
Stefan Liv har dött i en flygolycka i Ryssland. Det är faktan. Jag hade inte en aning om vem denna man var förrän det idag stod om honom i tidningarna. Jag känner inte ens igen namnet och det är jag nog inte ensam om.
Så börjar de ploppa upp, statusarna på Facebook. "RIP Stefan Liv", "Alla tankar till Stefan och hans familj" osv. Jag kan inte förstå det och det är likadant varje gång.
1. Hälften av mina vänner på facebook som skriver en sån status hade förmodligen precis som jag ingen aning om vem han var innan idag.
2. De skriver inte så för att de verkligen sörjer, de skriver det för deras samvete säger det av någon konstig anledning.
Vad är det för åh-titta-vilken-fin-människa-jag-är-skit? Ärligt talat? Ni sörjer väl inte honom? Ni kände väl inte honom och umgicks så att han är någon som fattas er? Bullshit.
Jag sörjer inte honom, jag skickar inte alla mina tankar till Stefan och hans familj. Varför skulle jag göra det? Visst, det är hemskt med flygolyckor, när unga dör och jag kan förstå hur hemskt det är för hans familj och alla han stod nära men det har inget med mina vänner på fb att göra. Jag lovar. (det står om många som dött varje dag i tidningen, dödsannonserna, hundratal dör varje dag i cancer, hjärtattack osv, var är era tårar?)
Precis som när många skriver hur mysigt och härligt allt är på sin status. Det är samma sak. På låtsas. Att få det att låta bättre än det är, eller värre.
När de väl postat den där statusen om Stefan så mår de så fint inombords, "vilken fin och medkännande människa jag är".
Och om det nu får er att känna er bättre, om det är därför ni gör det (som är den enda anledningen jag kan komma på) så får ni gärna fortsätta med det. Det är bara min tanke, min åsikt och mitt tyckande. Jag kommer fortsätta tycka det är förbannat löjligt. Alla moder teresor får tummen ner av mig.
Stefan Liv har dött i en flygolycka i Ryssland. Det är faktan. Jag hade inte en aning om vem denna man var förrän det idag stod om honom i tidningarna. Jag känner inte ens igen namnet och det är jag nog inte ensam om.
Så börjar de ploppa upp, statusarna på Facebook. "RIP Stefan Liv", "Alla tankar till Stefan och hans familj" osv. Jag kan inte förstå det och det är likadant varje gång.
1. Hälften av mina vänner på facebook som skriver en sån status hade förmodligen precis som jag ingen aning om vem han var innan idag.
2. De skriver inte så för att de verkligen sörjer, de skriver det för deras samvete säger det av någon konstig anledning.
Vad är det för åh-titta-vilken-fin-människa-jag-är-skit? Ärligt talat? Ni sörjer väl inte honom? Ni kände väl inte honom och umgicks så att han är någon som fattas er? Bullshit.
Jag sörjer inte honom, jag skickar inte alla mina tankar till Stefan och hans familj. Varför skulle jag göra det? Visst, det är hemskt med flygolyckor, när unga dör och jag kan förstå hur hemskt det är för hans familj och alla han stod nära men det har inget med mina vänner på fb att göra. Jag lovar. (det står om många som dött varje dag i tidningen, dödsannonserna, hundratal dör varje dag i cancer, hjärtattack osv, var är era tårar?)
Precis som när många skriver hur mysigt och härligt allt är på sin status. Det är samma sak. På låtsas. Att få det att låta bättre än det är, eller värre.
När de väl postat den där statusen om Stefan så mår de så fint inombords, "vilken fin och medkännande människa jag är".
Och om det nu får er att känna er bättre, om det är därför ni gör det (som är den enda anledningen jag kan komma på) så får ni gärna fortsätta med det. Det är bara min tanke, min åsikt och mitt tyckande. Jag kommer fortsätta tycka det är förbannat löjligt. Alla moder teresor får tummen ner av mig.
Kommentarer
Trackback
