Modersmaterial
Åh herregud vad härligt, nu har det lilla flickebarnet kommit!
Jag måste inhalera fem snurr Symbicort för att överleva allas Facebookstatusar.
Visst, skoj och grattis, men jag som varken är ett fan av att ha ett kungahus eller barnkär är inte riktigt lika uppspelt som många andra som verkar få the hallelujamoment of their lifes.
Okej, vissa barn är okej. Mina favvobarn. Men de kan jag räkna på en hand utan att använda vare sig pekfingret eller tummen. Jag är litegrann den där omogna som vill skrika tillbaka när ett barn skriker, likadant fast högre och avsluta med FATTAR DU HUR JOBBIGT DET ÄR ELLER?! Men det gör jag ju inte förstås.
Så vad tror ni, hur mycket modersmaterial finns det i denna kvinna? Haha
Det där funkar faktiskt. Om man skriker tillbaka, och ungen är iallafall äldre än 2 år, blir de ofta så paffa att de håller käften:D
Jag vill ofta ställa mig upp, t.ex när det sitter asjobbiga skitungar på tåget och man hör att deras mamma nästan är på väg att strypa dem, och ropa "Hej! Kolla vad lugnt och skönt jag har det här borta! Jag och mina p-piller, HAHAHAHAH!
