< Till bloggens startsida

Trist att ta det lugnt

Det är så förbannat trist att vara sjuk. Jag är det sällan och tur är väl det för jag kan inte ta det lugnt. I vanliga fall gillar jag ensamma eftermiddagar/kvällar i lägenheten utan några som helst planer. Men inte nu...

Jag är som min mor. Kan inte slappna av och bara vara, bara vila och inte tänka på något. Nej, trots feber och allmän krasslighet hittar jag hela tiden saker att göra inom dessa fyra väggar. Igår städade jag, klippte Alice, handlade (i skydd av mörkret för att slippa bli lynchad) och jobbade ett par timmar. Rastlösheten kväver mig.

Idag är det likadant. Nu ska jag förvisso precis krypa ner och försöka sova en stund men efter det ska jag minsann damma, dammsuga, försöka orka ta mig iväg till några vänner en snabbis och så hunden. Hon har så mycket spring i benen att hon studsar men jag ORKAR inte idag.

Så hon lägger sig i sin säng, motvilligt och stirrar på mig tills jag går upp och sparkar på den där fotbollen igen eller leker kurragömma ännu en gång.



(bilden tagen igår innan klippning)


Jag är inte gjord för att vara sjuk, inte för att slappa för mycket heller. Jobba, träna och vara igång är min grej tror jag. Oftast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0