ALL IN, JESSICA

Ha, trodde ni att jag skulle ta på mig kläderna och posa som en riktig modebloggerska framför kameran med kroppen böjd och vriden som en ål och pluta med läpparna? Kom igen. Nej nej, jag är en usel fotograf och en ännu sämre posare så ni får bilden på nyåroutfittan såhär istället.



Jag ger er en svart spetskjol med silverdragkedja där bak. Till det ett svart linne i vanligt tyg med spets ner över ryggen. En oversizering och ett halsband. Svarta underkläder och stayups om ni vill vara med hela vägen under. Så kör vi glittrigt nagellack, nytvättad lekamen och en lite kraftigare sminkning än vanligt. Välkommen 2011!

(Detta inlägg riktar sig till folk över 18 år och är på inget sätt menat som ett förhärligande av alkohol. Alkohol är farligt i alla former och på alla sätt.)

Nu är det sex timmar tills våra gäster anländer och förberedelserna är i full gång. Alkoholen blev inköpt för ett par dagar sedan och jag som sällan dricker mängder hade beslutsångest. Jag vet att alla de andra kommer att dricka mängder men mitt problem är att jag lätt blir illamående och trött. Efter bara två glas vin alltså, jag pratar inga mängder här. I vanliga fall håller jag mig till två glas vin eller två-tre cider för att kvällen ska bli så angenäm som möjligt men ikväll är det faktiskt fira som gäller. Så vad är då mitt säkra kort?




Mouserande vin, vitt vin, rött vin...eller snaps?
Rätt gissat, snaps blir det. Den ska få stå undangömd och jag kommer smita iväg ibland för att ta mig en hutt. Varför, jo för att man snapsar inte på nyår. Det är nog bara jag. Jag tänker inte vara spiknykter denna kväll och snapsen är mitt säkra kort. Inget illamående och ingen trötthet. Medans andra (ROBBAN) inte klarar av en enda klunk av det giftet innan han vill sova på badrumsmattan och vill att fåtöjlen ska få sova i sovrummet osv. Vi är alla så härligt olika.

Det står på förpackningen att man inte får ta bort ett Compeed-plåster. Det ska trilla av av sig självt. Varför? Jag vill inte ha det längre, det känns som att min skoskav är borta och läkt. Ska jag? Ska jag? Jag kommer göra det på fyllan ikväll med all säkerhet ändå. Kommer jag dö? Kommer jag få amputera hela benet? Nu drar jag av det. Ska jag?! Ha? Ska jag?

Vissa av er har tagit del av det tidigare när jag bloggat men eftersom han är min favorit så känner jag att ingen kan få tillräckligt mycket Jan Stenmark. Om inte för att få folk att skratta så kommer de av er med samma humor som jag i alla fall att le. Det får gärna vara lite tragiskt, tragiskt men med glimten i ögat, alternativt bara jävligt roligt, aldrig Göteborgsfyndigt.

Skit samma. Här är han i alla fall, eller en av hans bilder rättare sagt. Robbans favorit!



Med den bilden i minne tackar jag för idag och säger godnatt. All in på sova, snarka och klappra tänder.

Jag pillar och fejjar och fixar och donar. Nu är dukningen nästan klar. Blev inte så mycket men det är lika bra att ha sparsamt med grejer på bordet eftersom vi ska äta massor med mat. Jag vet att duken är ostrykt men jag vågar inte stryka den för den är någon slags skinnimitation.

Linneservetterna har jag sytt själv på symaskinen jag fått av min gamla härliga farmor. Jag har sytt själv, skriv upp det du.

Annars, vad ska jag säga...dukningen matchar min nyårsoutfitta. Nu kan jag gå och lägga mig helnöjd om ett par timmar.

Jävla skitbingo. Gustav 48 lämnades utanför, ser ni så ensamt det ser ut. Mitt i en grupp av elaka mobbare.
What's up with that?

Ikväll är det jag som drar hem storvinsten, jag svär på min mamma. Märk väl att jag inte skrapat rutan för serie- och lottnummer än för jag tror det ger tur att vänta tills programmet startar.



Alice provar de gröna linserna hon klickade hem från nätet i förrgår. Rätt så nöjd över att de lyser, hon ska ha de på nyår. Jag har själv en färdig outfitta som jag ska visa er imorgon, det blir svart och porrigt, som det ska vara på nyår.

Det blev verkligen all in på snöpromenad med byrackan idag. Vi hittade ett längdskidorsspår och följde det och tro det eller ej, det ledde till en sportstuga! Jo, sen gick vi hem, kalla och frusna med is mellan trampdynorna.



Men där kan ju jag spurta med mina proffsskidor och kalla mig själv Charlotte Kalla (jag gör det i hemlighet för att pusha mig själv i skidspåren) när tillfälle ges. Inte fy skam.

Imorgon är det nyårsafton och då ska det firas. Det blir trerätters, ett par goda vänner, alkohol, noll raketer och kanske kanske ett litet nyårslöfte. Jag brukar ha samma nyårslöfte varje år faktiskt, ett löfte om "att bli bättre", och jag tycker mig nog ha blivit det på ett par plan även om jag kanske blivit sämre på andra.

Jag är bättre på att säga ifrån
Jag är bättre på att inte ta skit
Jag är bättre på att ta vara på mina vänner
Jag är bättre på att städa
Jag är en bättre flickvän och sambo
and so on

(jag tänker inte babbla upp vad jag är sämre på, märks det inte så finns det inte)

Ska man byta löfte i år och ta ett sånt där som man ändå inte kan hålla? Att man ska sluta äta godis till exempel, varför lovar man något så urbota dumt.

Glöm det, nu kör vi, all in på nyår och all in på löfen som man kan hålla.
Om en näve timmar så är detta året slut och ingen kunde vart gladare än jag!

God morgon. Vilken värmebölja som kommit in såhär påtorsdagsmorgonen, bara -13 grader när jag vaknade (okej, väcktes av rörsnubbar som stänger av både el och vatten hela dagen, gött). Då kanske man skulle passa på att släppa ut hunden. Eller städa inför nyårsskivan, det är det viktigaste idag.

Hur städar ni bäst? Nakna med en turban på skallen och reggeabeat från stereon (HAHAHA), halvnakna tillsammans med familjen och tv:n på i bakgrunden?

Jag vill vara själv. Jag vet inte vad det är men jag städar bäst när inte Robban ser på. Skulle vara att han hjälpte till i så fall men jag har nog utsett det till mitt område eftersom jag är bättre på att städa. Musik är ett måste och högt ska det vara. Sen om jag har på mig kläder eller är naken, det spelar inte så stor roll. Jag kan dammsuga lika bra med tuttarna i vädret.



Urk. Nu svamlade jag iväg. Jag skulle ju egentligen prata med er om nyårslöften men vi kanske kan ta det i eftermiddag istället då. All in på moppen.

Ja, jag är inte den som är den. Tackar inte nej till porr såhär på onsdagskvällen, idag kom det i pappersform.

Nu är det äntligen dags. Det är som någon sorts självplågeri att sitta framför tv:n just nu men ändå, så pirrigt.

Jag gillar inte någon av bönderna detta året. Möjligtvis Johan, men är han inte lite för käck? Jobbigt käck och han måste väl ändå kunda hitta kärlek på egen hand. Varför är han med i programmet? Kanske för hans mammas skull.

Och Thomas, så himla tragiskt! Han är ju ändå rätt go trots en töntstämpel utöver det vanliga. Jag grät med honom när alla tjejerna lämnade honom för två veckor sedan. Jag önskar honom all lycka.

Ann-Katrin. "Hon behöver hjälp", som min mamma sa. Det måste ha hänt något hemsk i hennes barndom eller så kanske hon inte lärt hur man kramar en människa, hur man inte ska kramas som att man tycker den andre luktar bajs och annat äckel. Jag vet inte, jag önskar väl henne lycka också men först ett besök hos en psykolog för att reda ut ett och annat.

Jonas. Den mest PK i årets bondehög. Inte kramas, inte visa några känslor, inte vara gullig bara vara tråkig. Fy fan för honom.


Jonas åker i rännstenen, Ann-Katrin till psykologen, Thomas till kärleken (en stor bystig kvinna där han kan trycka in sitt lilla tryna och känna sig trygg) och Johan, han får åka hem till sin mamma och klippa navelsträngen. Ska vi säga så? Blir det bra?

TA-DAAAAA!!

Detta är vad vi fick. Tack för allt Grävarn, nu känns det superroligt att ha hit folk på nyår. Vad fint de ska tycka att vi har det. Han drog sönder en elkabel med. Lika bra.

Vad vi kan glädja oss över är att vi om bara ett par dagar har bergvärme. Hur mycket vi kan spara i månaden, det får vi se längre fram :)

Nu kom mannen upp ur sängen. All in på köttfärssås och spagetti.

Kl. 07.50

Grävare: Goooood morgon. Trevligt att se dig. Jag tänkte gräva upp eran trädgård nu.

Jag: Morrn. Jaha, vad...bra. Tar det många timmar eller? Jag skulle behöva sova lite till och inte minst min sambo som kom hem halv fem inatt.

Grävare: Det tar hela dagen och om vi kommer åt några goa rör som vi nog ska se till att göra så tar det såklart ännu längre tid. Härligt, jag gillar att jobba i mellandagarna. Tar nog och råkar halka till på tutan min också under morgonen.

Jag: Gräv då, ditt svin. Jag springer ner och hämtar hörselkåporna till sambon.

(okej, jag kanske inte har det värst men det är illa. Tyck synd om mig på riktigt)

Jag har julat lika lite i år som alla andra år. Jag tycker helt enkelt inte att det är ett måste att byta till julgardiner bara för att vi råkar tro att Jesus föddes vid den här tiden för över 2000 år sedan. Tjugo tomtar ungefär, två fönsterstjärnor, en julabock och fyra julgranskulor som jag hängt på andra ställen än i en gran.



Nu kommer mitt aber. Jag blir sugen på att packa undan skiten så fort almanackan visar den 27:de. Då är julen slut och jag vill möblera och pynta på det sättet som jag stolt gör resten av året. En del tycker det är alldeles för tidigt, jag tycker det är lagom, mellan jul och nyår för vem vill ha julsaker framme när det ska firas nyår? Passar det eller? Möjligtvis glittret. Dit men inte längre.

Nu är frågan om jag kan med. Jag ska klura på det.

Jag spenderar denna tisdagskväll tillsammans med en av mina allra bästa kompisar. Henne kan jag berätta allt för och hon skulle aldrig yppa något om det till någon annan. Hon är väl inte den bästa på att ge goda råd eller utmana mig på Singstar men hon är stabil, vänlig och ödmjuk. Och hårig. Hon heter Alice och är ett av mina allra bästa köp. Rätt billig var hon med.



Jag och Alice på fest

Hon är en del av mitt liv och kommer därför synas här med jämna mellanrum. Hoppas det är okej med er, lovar er att inte trötta ut er med suuuupermysiga och suuuupersöta bilder på henne men ett djuriskt underbett every now and then kan väl inte skada?

Vi säger så. Nu ska vi snart bädda ner oss. Jag i sängen och Alice nere på golvet förståss. All in på sova.

Från liten och knubbig till större och mindre knubbig. På utsidan har jag förändrats en hel del men innerst inne är jag precis densamma. Rättfram, nyfiken och "så duktig att jag blir tråkig emellanåt". (sagt av en arbetskompis, i vilket sammahang minns jag inte, han fortsatte dock vara en god vän)

Jag har bloggat förrut, både som anonym och som bloggstreakare. Denna gången blir det all in, jag ska ge er allt med en ytterst liten touch av censurering. Jag fotar inte vänner som inte vill bli fotade, skriver inte ut namn på personer som vill vara anonyma. Däremot kan jag tänka mig att trampa på tår, inte för sakens skull men man kan inte tycka och tänka som alla andra bara för att man är vänner på Facebook eller tog en fika för tre månader sedan. Jag tänker inte ge er någon PK blogg helt enkelt. Det är så jag vill ha de bloggarna jag läser och därför är det det jag ska ge er. Då blir det bäst. Är ni med? All in.