ALL IN, JESSICA

Jag har verkligen fullt upp med förberedelserna inför resan. MOSKVA BABY! Nu är det sista kvällen, pappa hämtar mig klockan fyra inatt. Bra tid. Väskan är inte packad än men det kommer. Musik på IPoden är det första som ska fixas. Då behöver man inte lyssna så mycket på tråkiga människor, bara plugga ur när det är härliga människor.

Nu lät jag helt introvert men det är jag ju inte. Jag föredrar bara roliga människor framför tråkiga :)

Just i detta nu sitter jag förmodligen med hela munnen full med Ceasarsallad och skrattar rätt ut så alla ser min tuggade mat. Sådär härligt avslappnat som irriterar alla nyktra som tittar. Men vet ni va, jag kommer inte bry mig, för jag har druckit vin och då är allt skönt och alla ska sluta bry sig.

Är man nykter bryr man sig.
Är man tipsy slutar man tänka sig för så förbannat.

Skönt?

Förra helgen gick det ju sådär med alkoholen. Denna helgen gör jag ett nytt försök som SKA sluta snyggare och kanske framförallt värdigare.



Kanske blir det ett par stepsteg på Sandwalls plats påväg till toaletten men förrutom det ska jag sitta still. Och fnittra som bara jag och Emma kan. Jag gissar på två glas vin och två drinkar. Det ska ju även min lekamen klara av. Jag och Emma klarar aldrig lika mycket alkohol som tjockisarna men det är vi glada för, för det hade blivit dyrt.

Emma-Pemmas födelsedag idag! Hurra hurra! BFF! Så imorgon blir det till att fira, skoj skoj på stadens torg :)

Annars tycker jag inte riktigt att den där fredagsstämningen har infunnit sig. Är det bara jag? Vi har fått lön idag med, DET är inte en dag för tidigt utan snarare ett par försent. Finns så mycket jag skulle vilja köpa och så mycket jag skulle vilja göra men vi får väl se...

Idol ikväll eller?

Har en riktig fuldag idag. Blä. Tröjan bara hänger, byxorna är lite för stora. Slafsig ser jag ut...



Men det skiter vi i för Alice är prio ett dagen till ära. Hon ska vaccineras och få droppar i öronen eller vad de nu gör åt öroninflammation. Antibiotika i jobbig tablettform?

Bokade rubel idag också, om exakt en vecka så ska jag snart landa i Moskva. Ska bli lite fräckt att se vad de har att erbjuda. Förmodligen väldigt mycket mer än Sverige!

Jag är lite stressad, det är mycket som ska hinnas med på jobbet just nu och på eftermiddagarna har jag umgåtts. Igår med Jennie, äh det var så längesedan och åh det var så härligt!!

Sen upptäckte jag en förmodad öroninflammation hos damen på fyra ben. Fan också. Får väl se om det blir veterinären i veckan eller nästa. Billigt och bra och precis det man vill lägga sina pengar på.

Helgen då? Jag skulle gissa på hemmamys på fredag och sen ett glas vin eller fem med BFF på lördag. Det är vad jag kallar en riktig kalashelg :)

Man måste ha planer...

Jag har verkligen inte tid denna morgon för min dator ska äntligen få Windows 7 och diverse andra fräcka grejer. 
Jag lämnar er med en gammal goding i repris.

 

Idag har jag varit på sjukhuset med bror min. Det var inte han som var sjuk alltså utan det var (är) lilla farmor. Hon har gått och brutit lårbenet, i fallet efter att hon gick.

Lilla farmor. Så ynklig i sin säng.

Jag hängde mitt hjärt-halsband hos henne så varje gång hon ser det vet hon att jag tänker på henne.

Jag var faktiskt sliten hela dagen igår. (har jag blivit för gammal för att dricka alkohol?) Försökte sysselsätta mig, måla fasad, klippa gräset, träffa bror min men där bak i lillhuvudet satt den där dvärgen och sa åt mig att gå och lägga mig. Det gjorde jag inte och vid sextiden när jag fick besök av en av de allra bästa så kändes det bra. Höll mig vaken till närmare två och somnade som ett litet barn. Bra Jess.

Nu sitter jag och funderar på om en löprunda är vad jag behöver för att starta dagen. En liten en bara. Svettas lite, känna pulsen stegra, blodet pumpa och benen jobba. Den här söndagen blir förmodligen ingen superrolig dag så då kanske det är lika bra att börja med något energigivande...

Vi hörs.

Det blev för mycket igår. Jag ocg Ida drack vin i ett par timmar, sedan flyttade vi oss till nästa ställe tio meter bort och drack drinkar. Fick sällskap vid bordet av ett trevligt gäng och fortsatte med drinkar...och shots. Bad bad thing.

Så idag mår jag kass som ni kanske förstår. Som jag förtjänar. Bete sig som när man var fjorton...Ok, jag spydde inte på stan, jag klängde såklart inte på någon och jag ramlade inte...men utöver det.

Nu väntar jag på besök. Min Heléne är på ingång om en timma och jag längtar efter henne!

Den bästaste dagen!




Plus för att jag ska ner till stan och ta ett glas vin med Ida ikväll.
Plus för att det blir tjejkväll med Heléne imorgon.
Minus för att sambon ska jobba hela helgen.
Minus för att jag har slitna hårtoppar.

Två plus, två minus, perfekt i landet Lagom.

Hemma med den lilla familjen. Då ska jag bara förmå mig själv till att sätta på datorn. Vad tror ni, tar det mig en timma eller två?

Det blev löpning och mannen tyckte det var skönt. Det är framsteg. Det är ju trots allt lite lättare om man har någon att springa med...om man är på ungefär samma nivå vill säga :)

Nu sitter han här och sover och jag som bara sovit elva timmar sammanlagt de två senaste nätterna är pigg. Jaja, det är inte synd om mig men ni som känner mig vet att jag gillar att sova. Det ligger på min topp-tio-lista på saker jag gillar. Ett par av de andra punkterna är

- Chips
- Pepsi max
- Dra bort flagande hud
- Få lön

och så vidare...

Borsta tänderna, tvätta bort ansiktet, byta om till sovtrosor och krypa ner. Godnatt från huset nedanför backen bredvid berget vid grusvägen i skogen.

Det har blivit många långa inlägg det senaste. Inte gilla. Jag gillar korta, då ska jag skriva korta. Jag ber om ursäkt och lovar att morgondagen bara bjuder på korta ärliga icke pk inlägg. Ok?

Kom att tänka på att det bara är två veckor kvar till Jag ska till Ryssland. Grymt!









Vodka, spektakulära nattklubbar, skratt och ännu ett "resmål innan jag dör" kan checkas av. 23 kg packning i resväskan är tillåtet. Hur bra? Och nej, då är inte handbagaget inräknat. Man slipper tänka, matcha, fundera. Det är bara att ösa ner och sen väljer man kläder på plats. Som det ska vara.

Känner en viss irritationsnivå idag. Kan hända att det beror på sömnbrist annars är det väl bara...att det är mycket som irriterar idag kanske.

Kollegorna diskuterar jobbrelaterade saker som förvisso är väldigt viktiga men jag orkar inte bry mig och pluggar in IPoden i öronen istället. Rihannas sexiga texter och ljuva stämma fyller mitt huvud.

Folk som inte kan motionera ute när det regnar irriterar mig. Jag är så trött på "löpning idag, nej, det regnar ju". Lata idioter, säg att ni inte orkar istället, ingen har dött av att bli dygnsur.

Att jag alltid får fyra likadana mail från Svensk byggtjänst så fort de har ett utskick. Står jag på er lista fyra gånger eller VAD ÄR PROBLEMET? Jag har avanmält mig sju gånger, tror ni det hjälper?!

(borttaget irritationsmoment som jag valde att ta bort därför att jag säkert får höra moralpredikningar från högfärdiga pk människor och det blir ytterligare ett irritationsmoment)

Jag har en puderrand på mitt linne. Nu måste jag knäppa de två översta knapparna på skjortan för att den inte ska synas. Och då stramar skjortan över mina små boobies så det liksom öppnas mellan knapparna. Knäppt skjortan ända upp och bobbies-öppen-spänd knapprad. Snygg-Jess.

Någon som vill ut och springa med mig idag eller? Jag har förmodligen en del aggression att bli av med.

Jag är oftast ganska tuff, det har jag nämnt för er innan. På jobbet står jag på mig, det finns ingen anledning att låta snickarna, "de äldre" eller någon annan trampa på en. På det privata planet kan jag också vara tuff.

Jag har inga speciella fobier. Höjder går bra, spindlar går bra (om de int kryper typ I mitt öga), blod och sår och spy, ingen fara.

Men det finns en sak som skrämmer skiten ur mig. Som gör mig till en sån himla liten människa, som får min tuffhet att vara som bortblåst och det är oväder. Regn, blåst och åska. Om det kommer i höga doser. Naturens krafter kan jag inte motarbeta och det är nog det som gör mig så rädd.

Nu ikväll har det varit galet oväder här. 7000 ml regn i timmen och stormbyar som blåser ner alla träd häromkring (nej, men det kändes så). Självklart är inte sambon hemma då. Nej. Så här har jag suttit i fosterställning och lyssnat efter träd som knäckts. Alice i famnen. Jag vågar inte gå och lägga mig för tänk om något händer när jag sover, då är jag inte beredd och kan kanske inte ta mig härifrån.

Jag är inte van vid att vara rädd och därför känner jag mig som världens tönt. Hur blir man av med väder-rädsla?

Nästa gång hoppas jag herrn är hemma. Då är det aldrig någon fara. Annars får jag gärna ringa 20-meter-bort-grannen, det vet jag. Eller så åker jag hem till MAMMA. Det är dags att svälja stoltheten Jess...det är okej att vara rädd...och visa det.

En person i min omedelbara närhet (nej, inte sambon) sa till mig i helgen att folk som säger "va?" när man säger något, de är lata, slöa och feta. "De orkar inte lyssna, bara trycka i sig massa mat.

Detta lät ju helt befängt och jag avvisade resonemanget.

Dock verkade det som att mitt huvud tog åt sig infon så nu tänker jag också sådär. När någon va:ar mig så tycker jag det är skitjobbigt, att de är skitjobbigt och lata...ibland feta om det passar in på kroppshyddan. Skinny-fat som chubby-fat.

Vad som gör det hela jobbigare är att min hörsel är så otroligt usel att det oftast är jag själv som säger va. Men i dagens Sverige kan man inte säga "ursäkta?" utan att låta högtravande.

Hjälp mig.

Jag känner mig på G trots att det är måndag. Ska snart ta elbilen ner till Götet för att mötas, promenera med 63-åriga bästekollegan, luncha med tre andra favoriter och sen bär det av hemåt igen.

Jag tycker vi bestämmer oss för att ta denna måndagen med storm. All in!

Det blev ingen bild på hatkärleken igår men den kommer ikväll när jag har lite mer tid. Syster tog allt mitt fokus skulle man kunna säga.

Bestämde mig helt plötsligt för att testa Twitter. @allinjess ska jag tydligen heta om jag förstått det hela. Jag förstår inte varför det ibland står @, ibland # och ibland RT. Kan någon förklara för mig? Shit, det är bäst jag bara avvaktar och lär mig innan jag försöker mig på det. Tänk om jag gör fel och skriver fel och tokar mig...Jag är nog bara en follower, ingen leader.

Godkväll!

Min syster på väg hit ut till skogen för att umgås en timma eller två. Det är inte varje dag det inte. Härliga syster! Jag skulle tro att det blir kramkalas och en eller två tårar, kanske en promenad och skvaller.

En annan grej.

Jag har hållit emot länge men nu har den penetrerat vårat hem. Det är med hatkärlek jag har "godkänt" den. Lite senare ska jag ge er en bild på vad det är.

Morgonens fundering:

Snarkar jag när jag sover på bussen? Och i så fall, snarkar jag högt?

Om svaret är ja på båda så vill jag inte veta det. Då hade jag aldrig vågat slumra igen.

(om du känner att du lätt tar saker personligt, dina tår sticker fram lite för långt vilket gör de lätta att trampa på så kanske du inte borde läsa detta inlägg)

Stefan Liv har dött i en flygolycka i Ryssland. Det är faktan. Jag hade inte en aning om vem denna man var förrän det idag stod om honom i tidningarna. Jag känner inte ens igen namnet och det är jag nog inte ensam om.

Så börjar de ploppa upp, statusarna på Facebook. "RIP Stefan Liv", "Alla tankar till Stefan och hans familj" osv. Jag kan inte förstå det och det är likadant varje gång.

1. Hälften av mina vänner på facebook som skriver en sån status hade förmodligen precis som jag ingen aning om vem han var innan idag.

2. De skriver inte så för att de verkligen sörjer, de skriver det för deras samvete säger det av någon konstig anledning.

Vad är det för åh-titta-vilken-fin-människa-jag-är-skit? Ärligt talat? Ni sörjer väl inte honom? Ni kände väl inte honom och umgicks så att han är någon som fattas er? Bullshit.

Jag sörjer inte honom, jag skickar inte alla mina tankar till Stefan och hans familj. Varför skulle jag göra det? Visst, det är hemskt med flygolyckor, när unga dör och jag kan förstå hur hemskt det är för hans familj och alla han stod nära men det har inget med mina vänner på fb att göra. Jag lovar. (det står om många som dött varje dag i tidningen, dödsannonserna, hundratal dör varje dag i cancer, hjärtattack osv, var är era tårar?)

Precis som när många skriver hur mysigt och härligt allt är på sin status. Det är samma sak. På låtsas. Att få det att låta bättre än det är, eller värre.

När de väl postat den där statusen om Stefan så mår de så fint inombords, "vilken fin och medkännande människa jag är".

Och om det nu får er att känna er bättre, om det är därför ni gör det (som är den enda anledningen jag kan komma på) så får ni gärna fortsätta med det. Det är bara min tanke, min åsikt och mitt tyckande. Jag kommer fortsätta tycka det är förbannat löjligt. Alla moder teresor får tummen ner av mig.

Tänk om jag hade haft huvudet under armen i ytterligare trettio sekunder.

Jag skyndade mig från jobbet för att hinna med bussen hem. Tar "mitt vanliga säte" och börjar leta efter mp3:n i jackfickan.

Hittar bilnyckeln.
Ja jäklar, jag tog ju bilen till jobbet.

Kastar mig av bussen i sista sekund.

Om jag hade åkt med bussen hela vägen hem och sen kommit på mitt misstag hade jag nog tyckt att denna dagen varit åt helvete för då hade jag fått ta den andra bussen tillbaka för att hämta bilen. Så blev det inte och dagen har varit fin. Jag känner mig mjuk och fin i kropp och själ.

Jag jobbade nästan hela kvällen igår. Det var inte slitsamt men ändå jobbigt att jobba när man borde slappa på sofflocket. Försökte få Alice att hjälpa till, jag menar nu är hon snart 14 år (2 år) och vuxen nog att hjälpa till i hemmet. Så lite som hon vanligtvis gör där hemma så kunde hon ju i alla fall läsa upp formeln jag bad henne leta reda på i formelsamlingen.

Gick inge bra. Hon ville bara lukta på sidorna och vila.

 

Om ett par år kanske hon är redo för mekanikdelen.

Kom hem till ett kaos, en stressande sambo som inte tål stress. Städa upp, skicka iväg honom till jobbet, kramas med Alice och nu är det dags för jobb. Jag har alldeles för mycket att göra och på vilket bättre sätt kan man spendera sin tisdag än framför datorn och ett megahus på Avenyn.

Ni ska säkerligen göra något roligare. Jag vet.

Återkommer senare.

God morgon suckers!




Tidsinställt inlägg. Just i detta nu slår jag till mobilen för att den har en förbannat jobbig melodi och jag vill sova. Drar förmodligen täcket över huvudet, kryper upp i fosterställning och låtsas att jag har sovmorgon, innan jag inser att det inte är någon idé...

...det är dags att åka till jobbet. Get your fat ass movin' Jess.

Det är okej att bo ute i skogen, jag har lugnat ner mig.

Det är lurigt det där med att blir förbannad. Jag är oftast lugn, eller oftast kanske var att ta i men ibland är jag lugn när jag borde flippa. Men så blir det en liten grej av ingen bestämd karaktär och jag blossar upp och blir helt tokig. Med all rätt tycker jag. Det är skönt att bli förbannad. Jag borde koka över oftare, stampa hårdare i golvet när jag går, svära över sakers jävlighet, ringa upp och skälla ut fler människor som förtjänar det.

Och jag gör det också.

Det finns en del som känner mig som den lugna Jessica, den samlade, eftersom det inte funnits anledning att visa er någon annan sida men sen finns det ni andra som vet hur det kan gå till...och det är ni som känner mig bäst.

Människor som aldrig någonsin blir arga ska man akta sig för.

Idag hatar jag att bo i skogen. Min mobil vill bara att jag ringer nödsamtal och tv:n vill inte att jag ska kunna kolla på varken Idol eller Hollywoodfruarna. Ingen signal.

Jag hoppas det är tillfälligt. Väldigt tillfälligt. Men det hackar. FAN. Jag vill ju titta...

Lika bra att gå och lägga sig?

I lördags hände det jag längtat efter i fyra veckor! Världens bästa Heléne kom hem, gimme fajv!



Hon fick en dag med lugn och ro och familjen, ikväll är det jag som ska ha'na för mig själv. En stund i alla fall. Hur lycklig tror ni jag är? Ååååh!

Jag föreslog att vi skulle ta en långpromenad i skogen, för att få prata av oss och ta igen allt. Men den riktiga anledning är att jag inte kan visa mig bland folk brevid henne just nu eftersom hon är brunbränd som ett kebabspett som snurrat för länge medan jag...är blekare. Smart va?

Jag har skrivit tre inlägg under helgen, inget av dem har tydligen kommit upp. Kan det bli mer spännande? 

Fan. Jag tänker inte skriva om det. Helgen har varit bra. Så.

Jag åkte ju till Göteborg i torsdags för att träffa mina kollegor och före detta kollegor. Had the time of my life. Så idag åker jag tillbaka för att gå på möte (och hämta min halvfulla vinflaska jag lämnade på Niclas kontor).

Vi börjar måndagen så, känns det okej?

En snabb bara. Fyllt upp med jobb men om en stund drar jag på festligheter. I storstan, den näst största. Jag bloggar mer då. Från mobilen that is!

(snart är det helg, tjohoo)