ALL IN, JESSICA

29 februari, då får ju vi tjejer fria! Vilken himla tur, jag som gått och väntat på att få göra just det...eller inte. Men kanske om fyra år, eller åtta, eller inte alls. Man kan säga att det kvittar litegrann, inte på ett bittert sätt utan på ett jag-är-glad-i-vilket-fall-som-helst-sätt.

Summa summarum, jag skiter i att fria idag och använder eftermiddagen till att forma min lekamen på gymmet med tjejerna istället. Två andra icke-frieskor. 

Och så ser vi fram emot helgen, det ska man alltid göra.

Så här låg lilla struten när jag lämnade henne imorse. Ser inte så hemskt bekvämt ut men hon gillar't. Tre klapp på magen, ett vi-ses-i-eftermiddag och ingen är lyckligare än hon när hon förstår att hon slipper åka bil hela vägen till jobbet. Hon chillar och vaktar. Bra så.

En liten grej bara. På damtoan i Boråshallen var sitsen uppfälld. Konstig kvinna tänkte jag men det fanns inget att göra för jag rör inte toalettlock eller sits på sånna här offentliga toaletter (helst inte kran eller handtag heller). Möjligtvis med jackärmen men det är bara i nödfall. Alltså när lock och sits är nerfällda och jag behöver gå på toa. Ett bra tips tjejer för att slippa lägga papper på hela sitsen eller äcklas av att låren nuddar äckeltoa - sitt i luften. Statiskt alltså. Så kissar ni. Jag förutsätter att ingen gör nummer två på ett sånt här ställe, ingen normal människa i alla fall. Och självklart ingen tjej för vi gör inte sånt överhuvudtaget. Då kanske det hade blivit lite för jobbigt för benen med...
Ja så vad ville jag med detta. Inte speciellt mycket, bara en iaktagelse och ett tips.

God morgon!
Ny dag, redan onsdag och igår firade jag att tisdagen var över med att gå på basket för första gången på säkert tio år (femton år sedan? Måste vart när jag var förälskad i en kille som höll på med basket). Borås basket mötte 08 Stockholm. Och nej jag har ingen koll på något av lagen men det var ritkigt skoj och gav helt klart mersmak.



Satt och hojtade och klappade. Lite extra hejande på Ryan Zamroz, en halvknepig anledning men skit ni i det. Basket är lite som handboll och hockey, det händer saker hela tiden och därför blir det förjäkla spännande! Jaha, tror ni att jag var med en dejt? Nej nej, jag hängde med bror min. Och ambulans-pappa kom förbi en snabbis med. Allt gott.

En timmes sömn i soffan på tredje våning istället för lunchrast. Väl värt och det klarar man lätt om man äter en fettig frukost. Kommer definitivt bli fler gånger för det finns bara ett fåtal saker som är bättre än att sova.



Put your hands on me, watch me lose it...

Jag har fått en ganska otippad mailkompis. Herr Curry, kommer ni ihåg?
Han är tillbaka i Indien hos sin familj men verkar tycka det känns viktigt att hålla kontakten med metropolen Alingsås. Javisst.

"Is the climate full of snow?"

Jag satsar på att inom en väldigt snar framtid utöka min 0-1 ledning.

Första gången jag försöker mig på att höja min puls ordentligt efter förkylningen. Combat.
Efter halva passet var jag helt slut men jag körde på ändå. Fick hoppa över de allra sista styrkeövningarna. Status idag: träningsvärk i överkroppen, framförallt armarna och sen hiskeligt ont i bråcket. Fan. Skitbråck, får trycka min knytnäve ni i ljumsken för att kunna hosta. Och så några pepp-bilder.

Ibland skulle jag vilja kunna berätta om precis allt här. Det är självvalt att inte vara anonym oh därför inte kunna det men det är lite synd också. Jag vill kunna ge er allt och inte bara hälften...!

Det snöar igen. Vad fan hände? Man behöver liksom inte en till stab när det är måndag. Hade kunnat tänka mig vinter ända till mitten av mars men nu har man ju fått en liten försmak på våren, då är det inte okej. Kan jag tycka. Hänge upp två av tre vinterjackor på vinden i helgen och de tänker jag inte ta ner igen, våga vägra vintern eller hur är det man säger. Fast jag gillar ju vinter...

Preliminärbokade precis en stuga i Sälen till nästa säsong, ja den vi bodde i för några veckor sedan. Man ska vara tidigt ute (JÄVLIGT tidigt) så man får det bästa! Vill du följa med vecka 6 2013?

Jag fyller år om dryga två veckor! *fanfar* 28 jordsnurr, jisses! Som om det vore något roligt och härligt. Lite kanske, jo, för fira ska jag ju. Familjen måste få tips på vad jag önskar mig bara, det kan vara det svåraste. Lyxproblem, i-landsproblem, kalla det vad man vill.

Lite trög måndag eller? Skulle vilja boka en resa för att ha något att se fram emot mer än vardagliga saker och sånt. Suger på den karamellen. Nu kör vi denna veckan fullt ut, right? Blir mycket att göra men med lite inklämd vila ska jag fixa det.

Börjar med jobb och combatpass ikväll.

Drama, kärlek, hat, hopplöshet, känslor, likgiltighet, vänskap och helg.

Nu är det NÄRA, så väldigt NÄRA!!

Förkylningen håller på att släppa. Ta i trä. Kan det vara så bra att jag kör ett pass på gymmet imorgon? Kan det? Kan det? Kan det? Eller kanske en lång lite jobbig promenad?

Fan vad jag längtar.

Jag hade nästan missat att det var dags för bokrea!
Blev påmind igår när jag och nästan-grannen J gav varandra lite boktips. Förr om åren stod jag och Emma alltid och köade utanför bokhandeln vid midnatt men det behövs inte längre. Så nu blev jag riktigt sugen på att köpa några nya pockets. Ska nog allt ta mig en titt på Bokia här i Alingsås på lunchen och så kan det bli som så att jag slänger iväg en beställning på nätet också. Det är så härligt att läsa lite...

Åh herregud vad härligt, nu har det lilla flickebarnet kommit!
Jag måste inhalera fem snurr Symbicort för att överleva allas Facebookstatusar.

Visst, skoj och grattis, men jag som varken är ett fan av att ha ett kungahus eller barnkär är inte riktigt lika uppspelt som många andra som verkar få the hallelujamoment of their lifes.

Okej, vissa barn är okej. Mina favvobarn. Men de kan jag räkna på en hand utan att använda vare sig pekfingret eller tummen. Jag är litegrann den där omogna som vill skrika tillbaka när ett barn skriker, likadant fast högre och avsluta med FATTAR DU HUR JOBBIGT DET ÄR ELLER?! Men det gör jag ju inte förstås.

Så vad tror ni, hur mycket modersmaterial finns det i denna kvinna? Haha

Hälsokontroll. Äntligen!!
Nu ska jag visa er tvivlare. Det är synd att jag är ruskigt förkyld men jag hoppas inte det ska påverka mina värden allt för mycket. I sånna fall ber jag bara om att få komma tillbaka och ta ett nytt blodprov. Det blir väl den vanliga slängen med blodprov, blodtryck, puls, psykosnack en stund och vägning. Missa jag nått? Skitsamma. För första gången ser jag fram emot det, kanske inte just när nålen spetsas ner i min blodådra men annars. Sist jag gick därifrån såg jag ut som en mycket tung sprutnarkoman.

Fasta från elva. Det är det jobbigaste. Mat är det bästa som finns.

En semla hittills. En riktigt stor. Sockerchocken är ett faktum och jag undrar lite hur jag ska få i mig ytterligare en idag utan att spy. Spy semla känns inte helt opt...skit i den tanken.

Jag och blodhunden är snart på väg hem genom skogarna till våran borg. Jag har märkt att hon tycker det är mindre läskigt att åka bil om jag sjunger med till radion. Annars har min sångröst väldigt sällan den effekten på någon så jag glädjs...och sjunger. Så länge det bara är jag och Alice i bilen.

Tisdag, veckans tråkigaste dag, välkommen!
Det enda bra med just denna tisdagen är att man eventuellt får smälla i sig en semla. Inte för att unna sig utan för att det är så jävulusiskt gott. Ingen mandelmassa bara ett stort lass grädde i.

Nu fattar jag vilken reklam du menade Ida. Den är så skön och så arg hon är! Krilleeeeee!

Denna måndag har jag fått höra att mina sämsta sidor är:

- att jag stökar
- att jag är töntig för att jag får kväljningar av att torka upp i slasken
- att jag ibland använder ironi och sarkasm på ett sätt som är svårt att förstå (says who, fuck you)
- att jag kan uppfattas som störd
- att det är svårt att veta hur jag ska reagera eftersom jag vissa gånger har väldigt lång stubin medans jag andra gånger blixtrar på två sekunder

Och de bästa:

- att jag är tjejig på de bra sätten men skippar de sämre
- att jag bara låter folk trampa mig på tårna om jag planerat att vid ett senare tillfälle trampa tillbaka hårdare
- att man blir glad av att titta på mig (?)
- att mina blåa ögon lyser och jag ska akta mig för vem jag spänner ögonen i "för han kommer falla som en fura vare sig du vill eller inte"

Tänker inte försvara mig eller säga vad jag tycker stämmer och inte. Sån här är jag, tydligen.

Ibland önskar jag att jag hade ett jobb där någon annan hoppade in och gjorde mitt jobb (alt. att det fixade sig självt) när jag vart sjuk. Så man slipper komma tillbaka och ha allt kvar, att allt har staplats på hög och man får slita rumpen av sig när man är någorlunda frisk.
Vilka jobb är sånna, där man slipper det alltså?

- Kassörska
- Snabbmatsrestaurang
- Polis/brandman/ambulansförare
- Kokerska

Ambulansförare skulle jag kunna tänka mig. Kan du lära upp mig pappa?



Idag jobbar jag enligt min egna princip vad gäller alla mail som trillat in. Mail från härliga människor läses bara. Mail från personer som börjar bli upprörda över att jag inte svarat läses och svaras på. Mail från obehagliga personer kastas oöppnade. Mail från jobbiga personer kastas öppnade men olästa med tanken att de mailar igen om det var viktigt.
Inte helt ultimat men vad ska en stackars fattig flicka göra?

Min förkylning och upphämtning från Sälen gjorde att jag lät allinjessica vila under helgen. Jag kan känna lite att en förkylning borde kasta allt över en direkt. Inte som nu att vi började med munsår, sen feber och sist men inte minst själva snorandet som kom ordentligt igår. Jag som trodde jag var så gott som frisk.

Skit samma.

Det har varit övervägande lugna aktiviteter i helgen iaf. Mycket film, vila och socaliserande. Och en liten inflyttningsfest som jag fick lämna när huvudet höll på att trilla av nacken.

Ingen träning. Rastlös Jess.

Kom hem igår efter jobbet och möttes av denna på byrån. Siiiiiiis!! Små saker kan ibland värma så mycket mer än stora blaffiga.



Sisters love på en papptallrik.

Skickat många hjärtan, fått många hjärtan. Och så fick jag blommor med bud. Det värmer en dag som denna. Tulpanerna fick jag extra av han i blomsterhandeln, han är alltid så snäll och han vet att de är mina favoriter. 

Två bilder som lagts upp på facebook från Sälenresan. Första bilden är när det var som värst (bäst?) på Harrys. Devil in disguise eller nått. Salongskanon, det syns på ögonen...men jag mådde fint, livet var lite extra vackert. Och andra bilden precis innan vi lämnade stugan för att bege oss till Harrys, så på g, så redo för whatever. Då visste jag inte att vi skulle dra igång dansgolvet, att berusningen skulle stegra så högt, att jag skulle bli bjuden på juice, att jag skulle tappa bort mina vänner, att jag skulle använda brorsan och Danne som cockblockers och att jag skulle skratta mig fördärvad åt alla tjejers blickar.

Alla Hjärtans Dag som singel.
Jag är inte det minsta bitter, bara inte så himla sugen på att fira. Jag kör på som om det vore vilken dag som helst. Kanske att jag ska gulla lite extra med Alice och skicka iväg ett par hjärtan från mobilen till folk jag tycker om, det måste ju inte vara kärlek på det porriga sättet.

Då var det tisdag och om ni tittar på bilden och dubblar svullnaden så är det ungefär så jag ser ut. Inga sår men krogslagsmålsfläskläpp.



Tänkte stannat inne och jobbat hemifrån för att slippa visa mig men de på jobbet kan behöva få en glimt av misär.

Får man tröstshoppa när man har munsår tycker ni?

Nej men ta det lugnt för fan, jag bara frågade!!

Det är inte herpes jag har utan förkylningsmunsår alltså. Allt handlar om det idag, jag kan inte tänka på annat.

Veckoplaneringsmöte:
Chefen -Jessica, vad gör du dena veckan?
Jessica -Jag kör på med City Gross och så tänkte jag ha munsår också.
(han skrev in det på sitt planeringspapper ska tilläggas)

Förmiddag 1:
- Ska vi ses ikväll?
- Nej, jag har munsår.

Förmiddag 2:
- Har du lepra?
- Munsår. Tror du det tar en vecka för det att gå bort?
- Nja 2 veckor om du inte hinner dö innan dess.

Lunchen:
Kollegan A -Ska du med ut och köpa mat? Nej, just det ja, du har ju munsår. Då ska man varken visa sig eller äta.

Nu får det räcka.

Om ni bara visste hur mycket skit jag har tryckt i mig under helgen. Kan det var det som gjorde att hela min kropp satte stopp igår? Ida blev förvånad fler än en gång när jag röjde på ICA i Sälen. Det var choklad och chips till skamnivå. Nu får det bli ändring, tillbaka till vardagen och bra mat. Och mycket träning. Inga fler resor inplanerade, alltså inga mer "unna sig alldeles för mycket" fram till sommarsemestern. Bita ihop och njuta av annat än skräpmat tänkte jag. Som till exempel en nöjd spegelbild, en mage som mår bra och muskler som tjuter av smärta.

 

Lite ironiskt är det att jag får ett av världens största munsår dagen innan Alla Hjärtans dag. Inte för att jag tänkt fira eller hångla upp någon men signs liksom.

Var kan man köpa en burka? Jag ser helt förjävlig ut. Har aldrig haft munsår på riktigt innan så det var väl dags kanske.

(svullna mandlar också, får man träna ändå? Cissi?)

Det var denna lilla jag var iväg och inhandlade. Liten men väldigt viktig. Ska servera Mintu i den hade jag tänkt till mig själv. Man hoppar mycket högre och längre då. Inga problem.

För mina "facebook-vänner", ni har kanske sett vilken sorts morgon jag haft. Den riktigt tunga. Tänker inte dra det en gång till men väskan luktar okej igen och bara lite ont i höften efter vurpan, ingen fara.

Idag är det förberedelser till tusen som gäller. Väskan ska börja packas, saker ska inhandlas, vad visar jag kanske sen och diverse saker ska lösas. Träna? Jag får ta det timme för timme säger känslan.

Jobba på nu.

"Back up boy, i ain't your toy, or your piece of ass"

Måååndag, som musik i mina öron. Nej, helt ärligt, nu skiter jag i vilken dag det är. Jag ska jobba lite men annars är det bara ett ultraljud ("Är du med BARN?" Nej, absolut inte) och packning av väska som står mellan mig och Sälen. Jag ser fram emot allt från det att jag sätter mig i bilen och den börjar rulla och nu är det bara en väldigt kort väntan kvar. Bort bort bort.

DADAAAAA!
Snart är det helg igen och Jess ska försöka få den att bli vit. I alla fall utan utgång, ett glas vin på lördagskvällen har ingen dött av.

Och igår lärde jag Ida åka skidor, hon är en naturbegåvning. Bara hon släpper fegheten så kommer hon åka som ingen annan, det vet jag! Ett par vurpor i backen, en i liften och sen jag som vurpade på platta marken. Inga konstigheter. Stolt skidlärare är jag och jag som skulle jobbat när jag kom hem igårkväll efter 22, somnade som en stock. Kunde inte hålla emot.



Skidläraren på toppen. Ursäkta skidorna, de är mina väldigt gamla och självklart inga jag ska pumpa snö med i Sälen. Där blir det bättre grejer. Annars behöver ni inte ursäkta något, sådär kommer det se ut.