ALL IN, JESSICA

Tre personer har jag fått be om ursäkt idag.

Det är två för många. Jag menar dumma saker gör man ju ibland, eller säger, men tre är inte okej. Jag har utnämnt denna dagen till en riktig skitdag och nu sätter jag punkt för den.

Punkt och godnatt.

Jag berättar lite snabbt om händelsen på sjukhuset när Rob fick det där svarta i blicken och bestämde sig för att enough is enough. Inte för att det på något sätt är roligt eller underhållande utan för att visa på tydliga brister hos...ja, kanske sjukvården, kanske specifika personer, kanske på empati och moral.

Sen herrns olycka för tre år sedan då han krockade har han haft problem med sin högerhand. Han kan använda den men "den blir trött", han har inte samma styrka och han har ibland svårt att greppa vissa saker. Vi har förståt att det kanske inte går att göra så mycket åt, det säger de flesta. Ingen träning gör att handen blir bättre. Vad Rob vill är att få reda på vad som hänt med handen, vad är felet och kan han på något sätt göra någonting som kanske någon gång i framtiden skulle kunna få hans hand att bli om så bara en smula bättre.

Jag tror han har varit hos säkert 10 olika specialister, teraputer och läkare. Alla skickar honom vidare. Remiss hit och remiss dit. Väntetid i månader.

Fine.

Idag var det återigen dags att besöka sjukhuset för att få träffa en av dem.
Läkarn läste hans journal, gjorde några små testerpå hans hand (såg då att resultatet för högerhanden var sämre än vänsterhanden) och sen tittade han på Rob och säger:

- Det är inte så allvarligt. Jag tror bara det sitter i ditt huvud.
- Ursäkta, vad sa du? (SAY FAKKIN WHAT, ville han nog säga)
- Ja, det är nog inget fel med din hand, det sitter bara i ditt huvud.

....

- Dra åt helvete!!!

På det sättet avslutas diskussionen och Rob störtade som en Tsunamivåg ut från undersökningsrummet och har bestämt sig för att aldrig mer sätta sin fot där.

Vad tycker ni?

Jag blev chockad. Här handlar det inte om sjukskrivning, det handlar inte om att snika åt sig några pengar som skattebetalarna (vi själva givetvis) har cashat in till staten och det handlar inte om att vara lat och vilja bli sjukpensionär. Det handlar om att få veta vad som är fel. Läkare är inga trollkarlar och det kan heller inte röntga handen med sin blick men man behöver inte förolämpa människor i sin närhet som redan befinner sig i position underdog.

Jag skiter i om han hade jobbat 24 timmar i streck eller om han inte fått äta sin lunch, om man inte på ett proffesionellt sätt kan utöva sitt yrke så får man gå hem. Helt seriöst.

Vad tycker ni till exempel om att jag som konstruktör skickar en "ritning" till min kund som jag ritat med kritor, på grönt papper, en stor sol har jag ritat. Känns det nice? Eller du, som är soc.tant hade gett en klient 4,50:- i månatligt stöd och sagt till de att köpa sig ett liv. Nice? Eller kanske hon som sitter på Ericsson, om hon hade stoppat in små russin istället för chip i boxarna. Fair?

Det blev visst ett väldigt långt inlägg och inte en kortfattad historia som jag tänkt mig men det var det värt. Hoppas ni har orkat läsa för det hade nog inte jag.

Jag är för jädra dålig på att blogga just nu och det beror på att jag har så in i helvete mycket annat. Jobbet tar all min kraft och lust. Jag ber om ursäkt för det och ber om att få dispens de dagar jag inte har tid och ork.

Det handlar inte om bloggtorka ska jag be att få tala om. Idag hade jag till exempel kunnat berätta om varför herrn bad en läkare på sjukhuset att dra åt helvete eller om Alice och min nya lek när det är dags att sova eller om hur vi har fött fram en fluga från Costa Rica på vårat kontor.

Men jag orkar inte.
Kanske om jag tar ett glas Pepsi att jag orkar berätta lite snabbt om en av sakerna.

Min man är hemma och direkt börjar han leverera, prestera och imponera.



Swoop swoop så hade vi nytt golv i hallen. Nu är det bara tråket kvar, dvs smyglister, foder och golvlister...och fog där allt inte är rakt och fint (för vårat hus är från 1949 och har bannemig inte en enda rät vinkel).

Okej, nu är det eran tur!!

Katrin säljer nu Baby Foot som jag har provat och recenserat här på bloggen. Sommarfötter, vassego!

In och köp på shoptime.se

Det var det enda jag hinner ge er för jag ska iväg på ännu ett möte. För jag är så framgångsrik och jag har så mycket att göra och jag är så populär och jag äter bara sallad till lunch. RAP.

Förbannade fot. Nu känner jag av att jag sprang lite igår. Ömt på samma ställe igen och jag blir tokig.

Nu är det vila som gäller. I minst en vecka!!

Inga promenader, inga löprundor, bara cykelrundor.

Så, vem vill komma och rasta Alice?

Han kan hem igår, bejben. Skönt att äntligen få sova bredvid honom igen! Deras plan var ett av de sista som fick specialtillstånd att landa på Landvetter igår. Phju!

Så nu är allt som vanligt igen, sådär härligt vanligt.

Onsdag, glass-onsdag idag då. Jag ska köra hybrid-automat-bil hem och sen får jag besök av fina Ida. Frågan är bara vad jag ska bjussa på. Köttbullar, makaroner och bärpaj?

Jag funderar på det under dagen så löser det sig. Varken jag eller Ida är så himla noga.

Inte så sugen på att blogga eller någonting för tillfället. Så orolig för Robs plan. I stort sett alla andra plan som ska ankomma till Landvetter vid sju-åttatiden är inställda men på herrns plan står det fortfarande ingenting.

Jag vill ha hem honom...men självklart inte riskera att något går snett på flygningen. Helvete.

Update: Var ute och testade foten också med mina gamla skor. Gick fint, blev nog lite för mycket ojämn skogsstig för fotens bästa så jag känner lite lite lite lite men det är inget att klaga över. Nu väntar jag till på torsdag och testar mina nya skor på jämnare mark. Får jag ont blir det till att lämna tillbaka dem på fredag.

Folk jag stör mig på

* Folk som går långsamt utan att ha en uppenbar skada på sin små ben
* Folk som äter väldigt långsamt på lunchen (ceasarsallad är inte så smaskig så man måste njuat av varje tugga)
* Folk som harklar sig varje gång innan de ska säga något
* Folk som är tjocka men som försöker få oss andra att tro att de bara äter nyttigt genom att äta sallad till lunch
* Folk som väntar på att hela förbannade lyktstoplen ska bli grön innan de kör
* Folk som låtsas för mycket
* Folk som tror de får klappa min hund fast de aldrig träffats innan
* Folk som är immuna mot kunskap
* Folk som glor när jag plockar upp hundbajs. Jag vill kasta det på dem.
* Folk som inte ler tillbaka när man passerar de på gatan.
* Folk som tycker att träningskläderna är viktigare än själva träningen

Det var det. För idag.

Alice är med på jobbet och hon klarade hela bilturen utan att kräkas, en toppentjej! Så ville hon ha med sig Jesuslindan och visa min arbetskamrater men jag menar någon gräns får det väl ändå finnas...den fick ligga kvar hemma på soffan. Det tog tre sekunder innan hon började vakta hela lokalen, ska man jobba så ska man och så skällde hon ut städerskorna. Hep hep!!

Jag har inte så mycket att berätta och jag känner inte för att tycka eller blotta min själ.

Jag ger er två bilder istället, en misslyckad och en mer lyckad.



Jag skulle ta en bild på min outfit men lyckades bara träffa en fjärdedel av den. En fin ring har jag i alla fall!



Alice ville porträttera Jesubarnet i sin linda och jag tänkte att javisst, det kan du väl få. Så låg hon där helt tom i blicken:

- Jag är en docka.
- Men du skulle ju vara Jesubarnet?!
- Jo men det är bättre att vara av plast än att vara ett jävla påhitt eller? Jag vill ju ändå vara på riktigt.
- Ska vi göra detta till en jobbig diskussion om religion och om att vara eller inte vara?
- Hade tänkt att det vore på sin plats nu när vi ändå har lite tid över men va fan, vi chillar istället. Skönare...
- Kom så kan du lägga dig här br...
- Shut up madda fakker and don't touch min linda. Vila nu.

Vad gäller foten och min skada så känns det bra nu. Sista testet blir imorgon när jag ska ta mig en löptur, väldigt kort bara 2,5 kilometer för att testa och se om foten håller. Frågan är om jag ska köra på mina nya eller gamla skor. Nya skor för att testa om det är dem som gör att jag får ont eller de gamla för att slippa dra upp skadan igen? Om det nu är skorna det beror på. Det vet jag ju inte. Det löser sig.

Inshallah.

Igen.

Det är lite turbulent här just nu. Eller ja, det lät lite väl dramatiskt kanske.

Robban är på Malta och ska hem imorgon, inshallah. Jävla aska, vi vill ha hem våran man. Jag håller tummarna nu alltså. Ska vi gå med i TBITU - tryck bort Island till USA?? Så nu beroende på om han kommer hem eller inte så vet jag inte hur det blir med resten av veckan för hunden och så vidare.

Jag skulle ha visat er fler bilder på mina fötter som flagar och blir som nya men de ser ut som förra gången. De flagar och även nu ovanpå foten. Under ser det ut som Baby feet. I sommar blir de superfina och jag är glad att jag gjorde kuren i tid :)



Så nu gör jag det, rekommenderar Baby foot till alla. Slipp hårda valkar, dyra fotvårdstillfällen och timmar med fotfilen i högsta hugg. Kör på Baby foot istället. Väl värt de 250 spänn det kostar. Se så, spring och köp!

Ja vad var det då jag gjorde igår för träning?

Planen var att cykla en mil till ridhuset för att där träna på deras militärhinderbana, ta en fika efteråt och sen cykla hem. Detta tillsammans med Heléne. Men när jag kom dit så fanns inte hinderbanan kvar, som bortblåst. Då letade vi efter den vid regementet, ingen hidnerbana. Vi gav upp och cyklade runt en sjö i närheten istället.



Ingen hinderbana så långt ögat kan nå.



Fina Heléne. Här satt vi och fikade vid sjön. Supermysigt.



Jag hade med mig vatten, Heléne saft och hemmabakad paj/kaka. Med persika och mandelmassa. Den var svingod men jag tålde ju den inte så en tugga fick räcka. Jag frågade H om hon kunde höra med sin uberkristna vän om hon kunde ta sig ett snack med Gud så att jag kunde få byta min nöt- och mandelallergi mot blomkål- och selleriallergi. Får se vad de kan göra åt saken.



Det är jag som har tjejcykel och HJÄLM!

2,6 mil blev det totalt och det är väl ändå inte så pjåkigt?! OCH FOTEN HÖLL!! Ett par dagar till och sen ska jag testa löpa i mina gamla skor.

So far so good. Världen har inte gått under men det blåser lite oroande tycker jag.

Kommer det komma en tsunamivåg inrullande från Hålsjön?

Inte helt omöjligt, jag håller utkik, trust me!

Väldigt trevlig kväll igår. Jag fick dryga tre timmar med fem trevligt tjejer, god mat och efterrätt, perfekt fredag!

Och Alice fick vara med gammelmatte, gammelhusse, moster och mosters sambo. Full rulla kan jag tro för när vi kom hem vid elvatiden så deckade hon på mattan.

Nu är det en ny dag och ett par missions har jag:

* Dra upp ytterligare hundra av 40 tusen miljarder maskrosor
* Hämta ett pakeeet
* Ev. träffa sis
* Byta lakan
* Tvätta så många maskiner tvätt jag hinner
* TRÄNA (på vilket sätt säger jag inte men när jag kommer hem ikväll ska jag ge er bilder)
* Träffa världens bästa Heléne

What's up with this?! Den där Mary på sidan. SPRAY SPRAY SPRAY!



(det är värre än det ser ut)

Nu ska jag göra iordning mig och dra på galej. Alice får vara hos gammelmatte så hämtar jag henne på väg tillbaka för jag ska köra och inte vara borta för länge (nej, jag är inte befruktad, trust me). Vi tjejer får hålla ihop!

Som ni alla vet så kommer jorden gå under imorgon. Eller mänskligheten rättare sagt och jag funderar på varför vi bara godtar det. Jag ska göra allt för att slippa trilla av pinn. Förberedelserna är i full gång och nyss var jag och hämtade en hjälm från min mamma. Inte för att inte hon behöver någon imorgon men hon hade två. Den åker på efter midnatt!!



Tack mamma för att jag också får överleva. Vi kan väl höras ikväll så kan du och L komma hit med er proviant och så sätter vi oss i matkällaren och väntar på förödelsen.

Jag rensade bort typ hundra av 40 miljoner svenska maskrosor igår. Skarapade lite på våra 80-tals slipers och vad kommer fram då? Det är tydligen någon liten jävel som bor i slipersern.

Jag hoppade till, jag erkänner.

Drog ett varv på stan för att utföra diverse ärenden. Man får passa på när man är ledig!

Så nu är paketen färdiga inför ikväll.



Jag tänkte prova lösögonfransar. Inte ikväll men någon annan gång. Blev dock lite äcklad och frågande när jag såg att det var av 100% human hair. Ni fattar vart jag vill komma?



Nu är det spenatsoppa som gäller och sen en alldeles för lång tupplur. Jag och Alice. Vi behöver det när vi är själva. Och ja, idag ska hon få vara med mig i sängen, för en gång skull. Bara för att jag projicerar min Rob-saknad på henne.

Vad ger man till sin sambo i 30-årspresent tro?
Jo, han är snart så gammal trots att han ser ut som 19 när han rakar av sig skägget.

En antirynkkträm?
En weekend i London?
Att hoppa fallskärm?
Ett smycke?
En helikoptertur?
En till vovve?
Tre starköl och sex fria timmar i garaget?

Hjälp mig gärna att komma på fler alternativ.

Jag vill skicka lite arg-poäng till en vän. En vän som behöver stå på sig just i detta nu. Det är inte okej att bli trampad på, att bli kallad vare sig det ena eller andra, att bli förminskad.

Nu är det dags att bli arg, vännen. Det är dags att sätta ner inte bara ena foten utan båda. Du är alltid snäll, ibland för snäll, för att slippa gräl. Det är en bra egenskap, att vilja reda ut saker innan det blir gap och skrik men denna gången får det inte ske på din bekostnad. Kom igen nu!!

Jag har ofta fått höra att jag är hård men jag vet också att jag inte brusar upp i onödan. När det däremot är i nödan (måste vara motsatsen till i onödan) så kan jag inte knipa igen och låta folk trampa mig på tårna. Ingen vinner på det och i slutändan är det ingen som tackar mig för att jag står med blåa tår.

Man kan tycka vad man vill om att jag skällde ut en busskontrollant när jag inte tyckte jag förtjänade en bot, att jag bad mitt ex scanna in och skicka räkningarna till mig när vi hade flyttat isär innan jag förde över pengar till honom för att jag inte litade på den summa han sa jag var skyldig och för att visa honom att nu fick det räcka, att jag avslutat två vänskaper de senaste åren pga ovilja att skaffa mig blåa tår, att jag inte accepterar, glömmer och förlåter när det gått för långt. Jag ringer företag när de behandlar mig som skit, jag säger till när jag förminskas pga mitt kön i mitt yrke.

Men tro mig. Jag ångrar det aldrig. Jag vet att jag hade mått så mycket sämre om jag hade valt att INTE ta i ibland. Det gör att jag mellan dessa tillfällen är from som ett lamm!

Nu kör du vännen, nu ger du allt. Samla ihop allt mod, all jävlaranamma och sätt hårt mot hårt. Ring mig igen om du behöver pushning. Pussen.

Kändes som att jag fick ordentliga, snusförnuftiga tips vad gällde min onda fot av Cecilia igår. Både här på bloggen och på Facebook så nu är det vila som gäller och sen ska jag se om det är skorna det är fel på. Senast den 1 juni kan jag lämna tillbaka dem.

Eller vila och vila, ingen löpning. Idag eller imorgon tänkte jag kasta mig på cykeln och dra runt en mil eller två. Uppför och nedför, eller nej tvärtom eftersom jag bor på en kulle. Då jädrar ska jag svettas.

Annars har jag tagit ledigt imorgon för att vinka av min bättre hälft som ska på resa med jobbet. Och jag är inte det minsta avundsjuk. Men men...jag får vara hemma med Alice-fis, gå på tjejmiddag, träffa min syster med sambo, sova ut, träna och äta spenatsoppa! I like!

Nu ska det sista filas till här på jobbet innan hemgång.

Okej, nu kommer den första rapporten efter min behandling med Baby Foot som jag gjorde i lördags.



Ser ni vad äckligt, det börjar redan lossna. Dra bort huden som är lös (borsta bort den med en borste står det i instruktionen men jag har ingen liten borste). Jag ska ömsa skinn som en orm är meningen och än har det ju bara börjat. Jag ska ge er fortsatt rapport i helgen

...jag kunde inte hålla mig utan gick ut och gick en promenad idag med Heléne. Trots att foten inte kändes helt bra.

Det skulle jag inte gjort för nu känns det som det gjorde i söndags. Jag är halt. Igen.


Förbenat också. (härligt ord för övrigt, förbenat)

Helt out of the blue tittade jag snabbt på jobbtelefonen när jag gick hemifrån och det visade sig att jag hade fått ett meddelande igår! Det händer mycket sällan eftersom de allra flesta sms från vänner och så skickas till min privata.

Det var en inbjudan till tjejmiddag/födelsedagsmiddag.

Lyckliga gatan, så härligt. Det är på fredag och snart ska jag ge mig ut på presentjakt!!

Det känns som att jag svävar i ingenstans idag. Jag är supertrött. Det får man väl vara när det är måndag men det känns liksom trist.

En tupplur när jag kommer hem skulle jag tro. Vem kan stoppa mig?

Min fot då, jo den gör fortfarande ont men nu går jag i mina joggingskor och då känns det lite bättre. Må det onda försvinna å det snabbaste.

Jag ville egentligen bara säga hej.

Hej!

Eftersom jag förmodligen inte kommer kunna springa på ett tag så tog jag tag i en liten grej jag beställt av Katrin Zytomierska. Baby Foot. Hon provade och fick verkligen bebisfötter. Inte vad gäller storleken då om det nu vart någon som tänk göra sig lustig.



Jag satt med fötterna i de där plastsockarna med vätska i i två timmar igår. Tog av dem, tvättade av fötterna och nu ska de förhoppningsvis börja flaga ordentligt om ca en vecka. All hud ska bort och fötterna ska liksom pånyttfödas. Jag ser fram emot det och när de flagar som värst så lovar jag att ge er en äckelbild.

Fan och fan och fan säger jag. Jag har nyligen kommit igång med träningen och nu springer jag 5-7 km tre gånger i veckan. Det är lagom och räcker så för mig.

Jag köpte nya skor för ett tag sedan och igår var andra gången jag sprang med dem. Första gången kändes hur bra som helst och även när jag tog på mig dem igår.

Tar bilen och åker till löpspåret. Känner lite redan när jag går att det gör ont i utsida vänster fot. Springer dryga fem kilometer men känner då att det börjar göra mer ont och när jag kommer hem för att duscha och slappa så kan jag knappt gå på foten.



Det är där det gör ont. Alltså inte under foten utan på sidan. Som ett blåmärke känns det när jag trycker där men det syns inget. När jag sen då belastar foten så strålar smärtan ca 10cm upp mot benet. Ingen akut smärta men jag haltar litegrann och någon löpning är det inte tal om.

Vad göra?

Jag gör det absolut sämsta och googlar på nätet. Nu har jag förmodligen både cancer, hälsporre, fel skor, behov av antibiotika, inlägg i skorna, ingen träning på ett minst ett halvår och en fot som för alltid kommer att krånga.

Vad händer nu?

Jag tänker mig ett par dagars vila för att se om det släpper. Två insmörjningar per dag med Voltaren och två omgångar värktabletter (antiinflammatoriska) per dag, så hoppas jag att det ger med sig. Jag tänker att det inte borde vara skorna eftersom jag var i en affär där jag fick både stå still och de kollade mina fötter och jag fick springa på band och sen fick jag springa med tre olika sorters skor. Det borde inte vara där det failar.

Kanske överbelastning? Jag gick ju 21 kilometer förra söndagen. Skulle jag väntat mer än fya dagar innan jag gav mig på löpningen efter det?

Någon! Hjälp mig! Orka gå till vårdcentralen och sen bli runtskickad!

Osch, så trevligt det var att kolla Eurovision igår med en annan som verkligen gick in i det, Emma!

Vi satte betyg på låten (inkl. artist) och ett till betyg på outfiten.

Sammantaget så blev det Azerbajdzjan (ja, jag var tvungen att googla stavningen) som var våran vinnare och det verkar ju resten av Europa också tyckt. Klockrent, den gav oss riktigt chills!!



Så nästa år får vi nog ta och satsa lite pengar på vinnaren, eftersom vi numer kallar oss experter. Vad säger du Emma, en hundring nästa år? Vi lyssnar igenom bidragen innan ihop och bestämmer oss för vem som kommer vinna?

Igår var det Kompetensträff på jobbet och jisses vad vår kompetens höjdes. Eller ja, det var nog mest att se vilka kompetenser de anra har så man kan dra nytta uttav det. Bra initiativ! Men det bästa var att träffa alla arbetskamrater jag saknat som sitter i Göteborg. Härliga underbara människor. Det var längesedan jag kramades så mycket som jag gjorde igår. Good times!

Idag blir det andra bullar. Vi målar för fullt i källaren. Vitt vitt vitt istället för gult gult och grönt. Det är synd att det tar sån tid när det ska torka bara.

Om två timmar blir det löpning med Heléne.

Om drygt sju timmar börjar Eurovision och den ska jag se. Med eller utan Emma (man mår som man förtjänar hehe). Jag och Alice är superladdade. Vi ska dansa runt i neon här hemma på vardagsrumsgolvet och ha det gott.

Nu ska sambon väckas. Han har sovit i över sex timmar, det får räcka kan jag tycka :)

Det var längesedan jag gav er en Stenmark. Nu är det dags igen! Enjoy!

Nej, fy fan! Jag skulle google fram en bild på en liten söt vattenblåsa till det här inlägget och skrev "blåsor på fötterna". ÄCKLIGA BILDER, damnit. Jag tänker inte visa någon av de så ni får en bild på fötter utan blåsor istället.



Varför skulle jag googla det? Jo, jag fick ju ett par stycken efter den långa promenaden i söndags men nu har de läkt någorlunda och jag ska försöka mig på en löparrunda idag i mina nya springskor. 6km kuperat får vara nog. Om jag orkar.

Jag har fått tips om att tejpa tårna så Apoteket fick i förrgår besök av min behagliga lekamen och jag inhandlade Leukoplast. Ska tydligen funka för människor som jag som har lite för mycket kött på insidan av stortån. Tejpa runt den som man gör men en hockeyklubba så inte köttet mitt smiter iväg och lägger sig olägligt under andra-tån.

Vi får se hur det går.

Det gick bra igår på styrelsemötet! Inte allt för mycket skrik och gap men lite höjda röster får man räkna med och det kan nog vara bra det också. Efter tre timmar kunde jag trilla in där hemma och sjunka ner i soffan.

Eller nej, det var väl att dra på för stora växlar. Matlagning var prio ett men sen...soffan.

Idag känns det som sista dagen på jobbveckan för imorgon ska jag till Göteborg hela dagen och utbyta kompetenser med mina medarbetare. Man skulle kunna säga att känslan därför är direkt felaktig men den är skön så jag försöker behålla den.

It's all about känsla!

Det blev precis som jag trodde, gårdagens eftermiddag blev väldigt trevlig och äntligen lyckades vi trixa ihop våra scheman, jag och J. Och hennes guldkorn.

Glass, gunga, uppdatera och skratta :)

Idag däremot blir det nog inte ens hälften så trevligt eftersom det vaknas styrelsemöte i vägföreningen. Årsmöte, och jag är sekreterare. Jag tror på drama och höjda röster.

Lite spännande och lite tröttsamt, men vad gör man inte för att man ska ha en fungerande väg (läs grannsämja). Jag ska vara tyst mestadels hoppas jag och så ska jag än en gång säga till Rob att vara tyst och bara iaktta.

Kommer jag vara hemma vid midnatt?

Jag tänkte bara om ni ville veta vad jag höll på med idag så vaktar jag sex pärmar.

Värde: 4,5 miljoner kronor.

Om ni ville veta bara...

Linnémarschen 2011. 21km.

Gick av stapeln igår. Jag startade med min mor och med Heléne. Pigga, friska och redo!! Efter sju kilometer ungefär släppte mamma och gick i sitt eget tempo istället.

Jag och Heléne traskade på och det gick väldigt lätt tills det var fem kilometer kvar. Faaaan vad man trampade på samma ställe hela tiden. Och det blev alldeles för mycket folk när alla strålar samman precis som vanligt och vattenblåsorna skrek till oss att stanna.

Fuck it. 3 timmar tog det. 7 km/h, vi var så stålta.

När jag kom hem, helt mör, räknade jag till sex blåsor. Piece of cake. Nästa år kör vi igen!

(det blir ingen motion idag what so ever)

Härlig måndag efter härlig helg!

Det har varit mycket familj denna helgen. Födelsedagskalas i fredags, konfiramtionsfirande i lördags och så var det Linnémarschen med mamma igår.

Men innan jag beröttar om Linnémarschen så skulle jag vilja visa er denna fina blomma som Carl fick på sin konfiramtion. Min, Pers och Robs gudagåva, gudskreation. (bokstäverna GUD i blomman där om ni inte ser...) Vi skrattade så vi nästan gick åt...men ingen annan. Skit i det. Blomman symboliserar Gud, ta hand om blomman.

Har ni sett vad jag har köpt.
Jag dricker inte speciellt mycket alkohol men nu var jag tvungen att köpa en av varje sommarnyhet. Cider.



1. Päron, mango, lime
2. Svarta vinbär
3. Mandarin chilli (har en svag känsla av att detta är en cider Heléne glömde hemma hos oss i lördags)
4. Persika aprikos

Jag har inte smakat på någon av dem än men en förhandsgissning blir att min favorit är nummer 4!
Har ni testat någon av dem?

(det finns självklart alkoholfria alternativ. Man ska inte dricka alkohol om man är 17 år men jag är 27 år och då är det helt okej. Så.)

"Herr och fru" klockan 20.00 på tv4. Jag ger det en chans, har aldrig tittat på det tidigare men känns om ett program för mig. Lättsmält och småroligt. Lte lagom en torsdagskväll helt enkelt.

Imorgon är det redan fredag, kan ni tänka er?! Och jag ska på 7-årskalas hos en liten men tuff Wilhelm.
Han önskar sig skate-kläder. Det är tydligen det tuffaste som finns just nu.

Jag PMS:ar, är grinig, tjurar, vill sova, har inget tålamod.

Min sambo roddar, renoverar, säger fina saker, lagar mat, bryr sig.

För en vecka sedan berättade jag för herrn om när jag var liten och ville testa plantera ett persikoträd i min barndoms rabatter. Jag sa aldrig något men gick dit och vattnade ibland. Det blev inget såklart, frågan är om jag ens trodde det när jag tryckte ner kärnan.

Persika rimmar på Jessica och är en av de absolut godast frukter som finns. Som den är, youghurt, glass, godis...

Idag är det den 5:te, vårat datum, själva numret, inte månaden men ändå.
Vad tror ni jag får av herrn idag (han kunde inte hålla sig igår utan berättade)?

Ett persikoträd att plantera i trädgården!!



Jag har inga gröna fingrar men för detta trädets skull ska jag göra allt. Fixa nät för att sorkarna inte ska komma åt, plantera det i sandig jord, täcka över det när det är frost, beskära det rätt.

Så att jag sedan kan njuta av frukten.

Jag bättrar mig nu. Jag ska sluta tjura och inte låta PMS eller annat påverka mig i onödan. Jag vill inte bli någon tjatkärring eller tjurig "brud". Nej, aldrig. Nu skärper jag te mig.

Och Robban. Den mannen är så fin. Älskade Robban.

För dryga månaden sedan så fick vi här på jobbet föreslå tre ställen vi skulle kunna tänka oss att åka till på vår studieresa i höst med jobbet. Det skrev jag om här. Att jag inte ville åka emd om det blev Düsseldorf osv.

Nu, en månad försent så får vi rösta.

Manchester
Moskva
Berlin







Min röst faller självklart på Moskva (vodka, pälsmössor och Röda torget). Det är jämnt så nu håller vi tummarna!!!

Är det inte förjävla härligt att vakna till en sån här nyhet. Han får sju år när han våldtagit dem i ungefär sju år. Sju sju. Lika lika. Alla nöjda.

Blir det lika lika under tiden han sitter inne också? Vad gäller vad han utsätts för och så alltså? Klart det blir.

Ni kommer ihåg att jag gillar programmet Total Blackout som går på måndagar på kanal5?

För er som fortfarande inte är övertygade om dess briljanthet, kolla in detta klipp från den danska versionen:

Jag och Heléne ska gå Linnémarschen på söndag är det tänkt. 21km. Piece of cake. Jag pushade henne att nu måste hon namäla sig, skynda skynda men så glömde jag helt av det och så är internetanmälan stängd...så jävla trögt.

Jag får skylla mig själv, nu blir det lite dyrare men man kan tydligen direktanmäla mig på Intersport på fredag och då är det jag som ska stå där med pengarna i högsta hugg.

Jag köpte ett par nya skor i ovan nämnda butik tidigare idag med. Fick springa på band och de kollade min fotnedsättning och jag fick prova massor med olika dojjor. Dessa fastnade jag för:



Ska inte använda de innan marschen dock, lite rädd för skoskav i början.

Fatta chocken när jag kommer ut till bilen imorse och jag måste SKRAPA RUTAN! Nu får det väl ändå räcka?!

Blev alla blåbär för säsongen förstörda nu då?

Oooh sikken trevlig kväll det blev igår. Heléne och A hängde här hela kvällen och härlig mat blev!

Vi pratade om barn, alkohol, usla vänner, jobb, hundar och hurvida Heléne tvingade sig på A eller inte.

Härliga tider!

Lika härliga tider är det i våran mycket misskötta trädgård där blommorna har slagit ut.











De enda jag kan namnet på är påskliljorna men de är fina allihopa. Tyvärr blir det nog så att de ryker när vi sätter igång med trädgården.