ALL IN, JESSICA

Vad gäller operationen, som inte är någon big deal egentligen alls, så är det enda jag är lite rädd för att jag inte ska vakna efter narkosen. (konstig meningsbyggnad? skit samma) Det finns ingen anledning att tänka så, jag har aldrig haft problem med narkos innan eller vart orolig. Och rädd för att dö är jag inte, att somna in helt vid narkos kan knappast vara speciellt traumatiskt, jag känner bara att jag har mycket kvar att göra innan det är dags liksom. Så fick jag ett sms imorse:

"Nu blir detta kanske lite tjatigt men, JAG ÄLSKAR DIG! Vaknade halv 5 imorse av att jag drömde att du var död o att du vetat om att du skulle dö, men inte sagt något. Helvete vad jag lipa, det var fruktansvärt hur verklig känsla va när jag vakna. Du betyder massor för mig!"

Helvete. Helvete. Helvete. Det var vad jag tänkte.